- ökar längden på eleverna svar
- blir svaren mer korrekta, också för elever som sällan räcker upp handen
- minskar elevernas ängslan för att svara
- ökar elevernas självförtroende
- uppmuntras eleven till risktagande och fler kreativa svar
- inträffar det oftare att eleverna samtalar med varandra om stoffet
- ökar antalet frågor från eleverna
- blir det lättare för elever som behöver längre tid för att formulera sina svar
- förändras lärarens inställning att bara vissa elever kan svaret
(ur Hajer& Meestringa, Språkinriktad undervisning)
Jag och mina kollegor har diskuterat hur vi ställer frågor till eleverna och något som vi praktiskt har provat är att använda oss av parprat. När vi har parprat får eleverna två och två tillsammans diskutera fram ett svar under nån minut och sen låter vi alla par ge klassen sina gemensamma svar.
Vid en del tillfällen bestämmer vi också att eleverna inte ska räcka upp handen. Vi vill ha svar av alla och på så vis vet de att ingen "kommer undan"att svara och att vi vill höra allas svar. Allas svar är lika viktiga, även om alla inte alltid har det "rätta" svaret. Däremot kan det vara intressant hur de kommit fram till sitt svar. Allas röst görs också hörda vilket lär dem att respektera sina kompisar i diskussioner och samtal.
Enligt författarna ovan stimuleras elevernas tänkande och språkanvändning enormt, om det ges ett par sekunders tystnad. Av den anledningen är det bättre med ett par väl genomtänkta frågor till klassen än att peppra dem med små detaljfrågor. Det som eleverna säger när de ska lära sig en ny fackterminologi och växla från sitt vardagsspråk till det nya, säger oss lärare en hel del om hur de förstår de nya orden eller begreppen. Detta kan vi ju använda i vår undervisnig för att planera och effektivisera densamma.
( ur Hajer & Meestringa )
/ Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar